Plötsligt händer det.
Man sitter där, håglös, och inser att allt gått förlorat.
Blicken är tom.
Själen är sönder i tusen bitar, och varje bit skriker ut sin smärta i en alldeles egen melodi.
Man hör en våg av smärtsamma toner, inte alls enstämmigt, inte på något sätt vackert.
Men ibland händer det, att bitarna samlas ihop i kör, och då hörs en buller, som när havet kommer in mot land och slår mot klipporna.
PANG!
Och då börjar tårarna falla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
FIIINT! och kul att du startat en blogg! Appropå blogg. Mia kunde inte nu på fredag, ska vi köra bloggtema nästa vecka istället? eller köra på ändå? what do you think? keep up with the good work. Jag kommer fort läsa. kan man få be om en kärleksdikt???
SvaraRaderadet e leone som skriver asså, på viktors konto
SvaraRadera